20 Maj
Isbukten och Edgeöja

När jag slog upp ögonen i morse var det en helt ny värld utanför hyttfönstret. Gårdagens svartvita landskap hade nu bytts mot ett blåvitt. Strålande sol från en nästan klarblå himmel. Vilken dag det kommer att bli! Vi hade under natten rundat Sörkapp och var nu på väg norrut längs med östra kusten, mot Isbukta.  Vid frukosten möttes vi av en ny Audunbild, om den planerade dagsrutten.

Jens berättade hur dagen skulle se ut, och i korta ordalag skulle vi gå norrut en bit för att sedan ta oss över Storfjorden. Mycket öppet hav, så vilken tur att det inte blåser!

Det blev en helt fantastisk färd längs med kusten, och tittade man på fjälltopparna så är det glasklart varför det kallas Spetsbergen. Här är topparna betydligt spetsigare än uppe vid Longyearbyen och fortsatt norrut på Svalbard.

FILM:   Sydspetsen

FILM:   SörKapp

Alla var ute på däck och njöt i solen, så det var många ögon som spanade efter djurliv i isen. Origo girar plötsligt in mot land, vilket innebär att någon i styrhytten sett något. Två sälar framför oss i isen, men VAR? Audun tar fram stora kikaren och snart kommer beskedet, en storsälsmamma med unge.

FILM:   Storsäl

Vi fortsätter norrut genom isen, och jag är helt begeistrad i naturen. Så mäktigt, så ja rent ut sagt obeskrivbart…. Att sen glida fram på vattnet och följa isen var en fantastiskt fin upplevelse. Vilka skiftningar i färger… Och mitt inne i den svartvita ismassan dyker det plötsligt upp ett turkost litet isflak. WOW! Gör ett litet försök att visa vad jag kände genom bilderna här under.

Plötsligt blir det ett hiskeligt liv på vattenytan, och vi får syn på tiotusentals grisslor. Hela ytan bara kokade av simmande, landande och startande fåglar. Här behövde man inte vara fågelskådare för att bli mållös, det var helt fantastiskt. Vilken grissla det var har jag dock glömt och tänker inte ge mig på någon gissning…

Nu insåg jag att det var läge för att genomföra nästa punkt på min” att göra lista” för den här resan. – klättra upp i korgen. Förra gången tog jag inte chansen när den kom, dvs redan första dagen. Sedan blåste det för mycket, så chansen kom aldrig tillbaka. Men NU, sol och nästan vindstilla och i denna fantastiska miljö. Snabbt upp till Emil på bryggan för att be om lov och få hjälp med säkerhetsselen mm. En matros följde med mig till masten och säkrade mig, men sen började problemet. Det var en ny säkerhetssele det här året, och bromsen var nu flyttad, och satt bak på ryggen. Jag hade jättesvårt att komma åt säkringen eftersom jag inte kan vränga upp min högerarm i den vinkeln. Men efter lite träning så funkade det hyfsat, så det skulle väl gå bra även på höjd…….. Det var en häftig upplevelse att klättra upp och få öppna luckan till korgen. Sen var det bara att kravla upp och stänga luckan.

FILM:   Korgen

Utsikten härifrån var magnifik

Hade gärna stannat kvar här uppe en längre stund, men visste ju att vi skulle svänga av och korsa Storfjorden. Dessutom satt den stackars matrosen kvar vid mastfoten och väntade på mig. Var väl lika bra att klättra ner, så Emil kunde sätta kurs mot Edgeöja…. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag lyckades inte få loss spärren på ryggen, utan satt onekligen fast i linan på samma höjd. Efter vad som kändes som flera timmar hade jag lyckats ta mig ur korgen och ner till första avsatsen mellan stegarna, men nu tog det stopp. Pinsamt, pinsamt, men det var bara att bita i det sura äpplet och be matrosen klättra upp (utan säkring) och hjälpa mig ner. Men trots den misslyckade nedklättringen så var det väl värt mödan att klättra upp! Sen var det bara att konstatera att jag valt rätt vapenslag - Flygvapnet - och inte Marinen. Jodå mitt sjätte sinne hade helt rätt. Med mig nere la Emil om kursen och vi var nu på väg ut över Storfjorden.

Vi fick en härlig överfart, och jag satt ute på däck och njöt nästan hela tiden. Lite spaning efter valar var ju ett bra tidsfördriv, men inte minsta lilla spår efter en val.  Ted Gärdestads ”Sol, Vind och Vatten “ for genom mitt huvud, och det blev en jättefin överresa. Att ta med en kopp kaffe ut, tillsammans med Miezes och Julias goda rulltårta gjorde livet riktigt härligt. Det här var vad jag behövde efter ett jobbigt halvår. Men nu kändes det som om livsandarna återvände. Visst hade det varit gott att sitta lutad mot räcket på övre däck och smutta på ett glas vitt vin, men jag har all respekt för Jens alkoholregler. Blir det en zodiaktur när vi kommer över Storfjorden så vill jag ju inte missa den. Kaffe duger bra! Under övergången tillverkades ett nytt "Audunkonstverk".

Vid 21- tiden började vi närma oss land, och när jag tittade på kartan var vi bar någonstans blev jag  full i skratt. Fjällen på framför oss på styrbordssidan hette Negerfjellet, 395 m.öh och udden Negerpynten. Heder åt norrmännen som behåller namn som har funnits länge. Historiskt sett kommer namnet Negerpynten från ordet Negro Point, och syftar på alla svarta stenarna som man ser där. Sverige hade väl fått spader och omgående bytt namn….
Nu gjorde de inte sitt namn rättvisa, utan de lyste vitt och inbjudande.

Tjuvbukta med bla Negerfjellet

Det blev väldigt stora färgkontraster mellan himmel, havet, de vita och soldränkta topparna jämfört med skuggpartierna.

När vi kommit längre in i Tjuvbukta kom de efterlängtade direktiven på att vi skulle göra oss klara för att hoppa i zodiakerna. Nu var det stora målet udden i Björnbukta, där det brukar ligga en valrosskoloni. Nu tänkte jag försöka föreviga båtturen lite bättre, så jag tog fram Go Pron för att testa hur den funkade. Ber om ursäkt om filmerna är lite ryckiga, men det bär svårt att hålla huvudet där Go Pron sitter still.

Det var härligt att sitta i zodiaken och fara fram över vattnet i full fart. När vi närmade oss revet körde vi runt och förtöjde båtarna på baksidan. Vi fick sitta kvar, medan Jens och Audun säkrade av området.

FILM:   Björnbukta

Jens på isbjörnsspaning.

Ingen björn I sikte, så vi fick tillåtelse att hoppa I land. Efter bara ett par hundra meter fick vi ett klart bevis på att det gällde att ha hög björnberedskap.  Vi stötte på björnspår som var relativt färska, så att det fanns en nalle i området rådde det inga tvivel om. Med incidenten från Moonbukta förra året i färskt minne tittade jag mig mycket noga omkring bland kullarna…

Vi närmade oss udden försiktigt, och DÄR var dem. Ganska snabbt efter att vi fått syn på dem hörde vi lätena. Tursamt nog låg vinden inte på mot oss, så vi behövde inte känna lukten av dem förrän vi kom närmre.

FILM:   Promenad till valrossar (Lång - 2 min 42 sek)

Valrossar vid Björnbukta

FILM:   Valrossar

 När vi var drygt 100 m ifrån dem blev det smygande gång, för att sedan övergå i krypande. Med andra ord nästan som en dag på jobbet - ålning medelst hasning fram mot målet…Men oj vad jobbigt det var att krypa i snön, smidiga som Michelingubbar i overallen och med en tung kamera runt halsen. Tror inte Jens var helt nöjd med vårt förflyttningssätt, framför allt som kolonnen blev bredare o bredare, och vi snart kröp bredvid varandra på linje.

Lika smidiga som de är i vattnet, lika klumpiga och tröga är de på land. På det här avståndet slog lukten emot oss, och som sagt det snarkas och rapas hej vilt i gänget hela tiden. Till skillnad mot nallen är det inget djur man vill gå fram till och pussa på nosen.

På vägen tillbaka till båtarna såg vi även spår av fjällräv. Bitvis var det lite svårt att gå pga is.och snösmältningen. Brak.. så trampade man igenom isen som låg ovanpå en vattensamling. Eller så sjönk man ner i den gyttjiga marken.

När vi la ut med båtarna igen blev vi livligt uppvaktade av fler valrossar, och som sagt vatten är deras rätta element.  Att se dem simma omkring i det skarpa motljuset från solen var fint.

En sådan här nästan magisk natt måste utnyttjas till fullo. Härligt att våra guider var inne på samma linje, så nu blev det cruising i midnattssol.
Om det inte varit för att himlen i vissa lägen antog en lätt gul färg, så kunde det här lika gärna ha varit mitt på dagen.

Det blev nu ett par helt oförglömliga timmar i båten. Även om vi inte fick se några vilda djur bortsett från en ren, så var det helt tillräckligt med det vilda landskapet. Efter ett tag upptäckte vi att även den tredje zodiaken var i vattnet, och det var Emil med pappa som gjorde oss sällskap bland isen.

FILM:   Midnattskryssning 1                                   FILM:   Midnattskryssning 2                                  FILM:   Midnattskryssning 3

Kaptenen har övergivet sitt skepp,….. Han verkar dock ha god hand med små båtar också. I bakgrunden Origo och Tjuvfjordskarvet.

Helt fritt från djur var det dock inte. Det fanns en hel del gäss och andra bevingade varelser, och plötsligt hojtade Mart om Storlabb (tror i alla fall att det var en sådan).

Efter att ha tillbringat fem timmar ute i zodiakerna började det onekligen bli dags att vi begav oss hem till Origo igen.  Det var helt otroligt att tiden sprungit iväg så… fem timmar…. Det kändes ju bara som en timme. Men en underbar tur hade det varit, en natt jag aldrig kommer att glömma.

Origo i midnattssol. Nu är man beredd på att ta emot vår båt, för att sedan vänta in kapten som fortfarande var ute och åkte gummibåt.

När vi kom ombord var det uppdukat lite nattmat i matsalen. Att te och lite mackor och kex kunde smaka så gott! Men natten var så fin så det tog verkligen emot att krypa till kojs. Gick därför ut och tillbringade ytterligare lite tid på däck, men när klockan började närma sig 0300 fick även jag kasta in handduken. God natt!  Snart startade motorerna och till det ljudet somnade jag gott.

FILM:   Tjuvfjorden klockan 0300